När döden skiljer oss åt,
den dagen kommer,
men jag vill inte det.
Men du tvingar fram den stunden
då döden skiljer mig från min käresta.
Dagen då mitt liv tar slut
och dag förvandlas till natt.

Varför tvinga fram den stunden
då du tar ifrån mig det käresta jag har.
Förvandlar lyckan att vara två,
till att skiljas mitt i det underbara.

Du skapat oss till att vara två.
Varför tar du det ifrån mig?
Vad menar du med allt, Gud!

Tvingar mig fram mot dödens käftar
och överlämnar mig till liemannens vrede.
Jag ville vara kvar hos min käresta
för evigt.

Kommer att sakna värmen från en trygg famn
som värmde mig när jag frös
och tröstade mig när jag var ledsen.

Varför ska det ta slut
när det är som vackrast.
Varför Gud?
Varför skiljer du oss åt,
när det var menat att vi skulle vara två.
Jag förstår ingenting, Gud.