Min första lögn var en vit lögn.

Hur skulle jag någonsin kunna vara helt ärlig?
Jag har försökt att släppa upp
ett par sanningar i taget,
de har gjort mer smärta än nytta.

Jag har bestämt mig.
Enda sättet att komma undan lögnerna
är att glömma dem.

Min andra lögn försvarade min första.

Börja om halvägs in i livet?

Eller vill jag inte glömma,
för att de är en del av min historia?

Jag vill egentligen...

Min tredje lögn lät bra.

Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag kunde inte säga att jag egentligen ville..
Sticka kniven i henne.

Den fjärde lögnen gjorde saker svåra.

Jag lägger ner mer och mer energi
på att hålla isär mina olika verkligheter.
"Jag är bara trött..."

Min fjärde lögn... kunde lika gärna varit sann.

Lita på mej lika mycket som
du litar på Mona Lisa.

Vad som är under, kommer aldrig att visas.
Ytan är för värdefull.

Det är redan så gott som glömt..