Han låg i sin vita säng med de gråa lakanen och funderade på livet. Vad handlade det om? Vad skulle han göra av livet? Solen sken varm och det var strålande dag utanför. Tapeterna är ljusgröna och de lyses upp av solen som strålar in genom de sorgsna mörka gardinerna. Han vet knappt sitt namn. Sängen är ganska liten men ändå inte. Det ligger en matta på golvet, vilken sort vet han inte men den är vacker röd och svart på sitt sätt. Han tänker på annat. På sin blåa motorcykel, bland annat. Men det är även andra saker som snurrar i hans huvud.
Det åker förbi en bil utanför fönstret som han hör. Undrar vad det är för bil och vad den har för färg.
Solen skiner fortfarande. Han vickar lite på tårna inuti de vita tubsockorna. Det känns skönt. Tårna är bara en del av honom. Det finns annat också som hans uppmärksamhet upptäcker. En tickande klocka. Det blir på något sätt som han försvinner. Hans jag försvinner och blir dessa delar han uppmärksammar och han blir ingenting men ändå allt på samma gång.
Han känner att det gör lite ont i ryggen. Det känns men är bara en del av honom som inte längre hänger samman. Det känns faktiskt skönt. Nu känner han sina fingrar och de blir också bara en del av allt.
Vad har han gjort av sitt liv? Det blev inte som han tänkt. Man han är bara 50 år.
Det åker förbi en till bil. Solen skiner och han känner efter. Han tänker på när han åkte tåg. Då var det också soligt. Tåget gick snabbt och han satt bredvid en nervös person som läste Jon Fosse och käkade en sallad. Personen var smal och nervös. Hans egna ljusblå jacka ramlade ner från stolen framför honom, han lät den ligga. Den var smutsig. Han hade tvättat den när han kom hem. Det var nervöst att sitta på tåget. Han visste inte riktigt varför men det hade varit jobbigt. Nu orkade han inte tänka på det längre utan återvände i tankarna till det rum där han låg utsträckt i på sängen. Han kände att han behövde göra något men visste inte vad. Han satte sig upp på kanten av sängen och jeansen stramade lite. Det svarta linnet kändes skönt att ha på sig i värmen. Rummet upplevde han som litet. Det fick inte plats mycket saker där. Han orkade inte se sig omkring och fokusera utan satt och stirrade på väggen. Då kände han sig genat, plötsligt bättre till sinnes.