Arvet var inte menat för mig,
lakanet drog sig över mitt ansikte utan mål
Bugade sig över mina öron - det ströp mina öppna ögon
Under varje sten finns en annan människas ben,
men visst flöt vi som gäddor i varandras vass ändå
Och om jag visste det då
hade mina händer flyttat sig över ditt ansikte, bakåt i tiden
Försökt nå ditt dunkande,varma hjärta
och sett mina dagar av helvete, mina år
smälta och rinna av mig
Det kanske stulna, skulle frammana mitt inre
som en kaskad ur min mun och över min kropp
och sluta sina brokiga spår över mitt liv