jag sökte de fördömda
för sitt sätt att döma

jag sökte för jag trodde att det var mitt öde

jag förföljde

och blev sen den de alla följde
som ett enkelt perspektivbyte
jag ser det som att jag studsade
som ljuset självt, efter att jag mött det
lika omärkligt och likgiltigt
som himmelriket är med oss hela tiden
som bakgrund
som natt och dag växlar
självgående, förutsägbart och
storslaget

***

mina barn
jag trodde på att se er
att se er var att göra rätt
men synen skapar avståndet
mitt barn
jag trodde på att skilja dig mitt barn
från "mitt"


fader gör mig blind på nytt