Vid punkten
där jag måste glömma allt
En modern tolkning av Satan,
vid gränsen till mitt vanvett blev jag kvar
För jag älskar nån
som inte är bland skuggorna
Ingenting har nånsin slagit mig mer än mitt hjärta

Men vad gör jag här?
min själ har väl glömt mig?
Märkt innan jag kunde skrika
Jag har bara skuggor som klistrar sig på mig
himlen lyser mulet vit
Du kan säga att du älskar utmaningar,
tills du själv förstår att du är en utmaning
Vad ger mer stryk, än ett hjärta?

Alla hjärtan har sånger
dom aldrig sjunger,
ett mod för att blöda som saknas
Vi sjöng alltid sånger ihop,
och jag var alltid fel med en ton