Ljusstrimman träffade dammet
i ett hopknycklat hörn
Något hade växt sig svart som när det är vått,
som när fukt släpps in
En tanke jag kvävt för att kunna skapa liv

Min andning är redan använd,
och jag är bara en mun vin från musik
Skaller, splitter och skrik
som alltid när det släpps fri

En ohämmad längtan
att må riktigt dåligt över något
Så det blir omöjligt
att göra något åt det
Så kvarnen kan mala själen igen