När sysslolösheten
blev ett utdraget tillstånd,
när melankolin blev apati -

föll en stund genom mig,
någon sekund inom mig
utan att landa eller stanna -

en rund kula genom mig,
ett varningsskott träffade,
men gick glidande vidare :

Verklighetens påminnelse,
till min åminnelse
att åtminstone minnas mig
som när trädets rötter
finner samband
och samhörighet
med sin krona.

Så kom tiden
att innesluta min tid
en stund,
som vore det
att omfamna mig
och försona mig
med den.