Hon besöker havet. Av längtan, i längtan för att möta solens resa mot kvällningen.Hon rör sig över stock och sten, känner sitt hjärta och rör sig mot utsikten där en ljummen sittsten bjuder henne plats. Tystnaden bryts milt av vågskvalp och hon kapitulerar villigt. Hon är och blir fångad av tacksamhet, går ordlös därifrån med en hymn av toner.