Jag vill så gärna hitta sättet
bli medveten om när jag är på väg ner
in i mörka instängda rum
utan logik balans ljusning

Så ljuvligt det vore att känna
när det är dags
dags att sluta tänka
att säga stopp till varenda tanke
och slippa det tunga

Så är det nog inte
snarare möta dem
omfamna mina tankar
säga att det blir bra
även om vägen är allt annat
än spikrak

Jag ska bara andas när tankarna kommer
vara rak i ryggen
le mot mitt inre
och säga tack till mig själv
för min nya eminenta plan
att vänligt lugnt bestämt
avvisa allt som drar ner