I vintermörkret, ensam och stum,
År efter år, en ödslig strum.
Julens glans, ett fjärran ljus,
I hjärtat dunkar en tomhetens brus.

Ingen värme, inget sällskap här,
Blott ensamhetens frost, kall och svår.
Året går, men smärtan består,
Ingen kärlek, inget ljus som når.

Ett tomrum fyllt av tystnadens sång,
Ingen som lyssnar, ingen som går i språng.
Julens frid, en avlägsen dröm,
I ensamheten, tårar strömmar öm.

Åren vandrar, som snöflingor bort,
Men ensamheten har satt sitt stora spår.
Ingen julklapp, inget vänligt ord,
Bara en längtan efter någon slags bord.

Men mitt i kylan, en glimt av hopp,
Att någon en dag, ska knacka på din dörr.
För även i ensamhetens kalla ström,
Kan julens under skapa en ny dröm.