Redan medlem?
Logga in
Längtan till att få äga min egen tid.
Det är vår, solen skiner och humöret skulle vara på topp.
Livet borde leka! Några få stunder känns det riktigt bra för att i nästa
stund kännas som att man blivit överkörd av en långtradare.
Humöret pendlar mellan hopp och förtvivlan i en rasande fart.
Jag orkar snart inte längre…det har hållit på alldeles för många år nu.
Jag vet att jag borde tänka mer på mig själv men
allt jag vill är att de ska kunna få en dräglig tillvaro.
Jag fixar, trixar och vänder ut och in på mig själv.
Men kraven blir bara fler och fler och nu vet jag inte
hur jag ska lösa detta.
Det är inte lätt att bli gammal och sjuk så jag förstår deras behov.
Men att kunna få en enda dag själv utan att ligga i ständig jourberedskap och göra akututryckningar, ringa samtal, skjutsa hit och dit och vara ansvarig överallt skulle vara skönt….och välbehövligt.
Men vad har jag för val? De kan ju inte bli lämnade åt sitt öde. De är ju ändå mina nära och kära.
Enda trösten är att fortsätter jag så här så lär jag inte bli lika gammal.
Och då slipper jag kanske att själv hamna i den situationen.
Fri vers
av
Livsbejakaren
Läst 19 gånger Publicerad 2024-04-08 11:17 
|
Nästa text
Föregående
Livsbejakaren
|
