Alla våra rader utav sanning,
som vi aldrig vill lägga ut.

Inte för att det är nått att dölja,
men vi behöver alla få vårt slut.

Vi är bara ord i den mörka natten,
för ensamma själar att krama om.

Vi är bara en av alla oss,
av tankar som är om nån.

En längtan i juninatten,
när morgonen börjar nå ens famn.

När lägerelden stilla glöder,
i alla känslorna som når fram.

Vi är inget, vi är allt,
drömmar fast det känns kallt.

När vi är lika stilla som havet,
och med kinder i spår av salt.

När vi förtöjer våra liv mellan
en boj och en förankrad hamn.

En längtan i juninatten,
när morgonen börjar nå ens famn.