Han sa: "Du kan inte skriva de här."
Jag sa att det här är de saker som måste skrivas.
Han sa, jag är härskaren och jag styr, men du kan inte skriva så.
Jag sa, jag skrev det så för att du gjorde det så.
Han sa: "Även om jag gör på det sättet kan du inte skriva så."
Jag sa, ditt jobb är att skapa agendan, och mitt är att skriva vad som står på agendan.
Sa han, men du kan inte skriva så.
sa jag, men jag skrev det som stod på agendan, eftersom du skryter med att du är skicklig i att sätta agendan, låt mig skriva.
Han sa, du skriver alltid negativitet.
Jag sa, om du vet att det är negativt, varför orsakar du negativitet?
Han sa, det här är saker som måste upplevas, så vi skapar dem.
Jag sa att om även negativiteter skapas för att upplevas, är det då inte dessa saker som behöver skrivas ner?
Han sa att det ligger i vår natur att uppleva negativitet och inte äga den.
Jag sa att om du vänder huvudet mot kameran varje gång du ser det kommer du att skapa ett ämne, men om du får kontroll över huvudet kommer ämnet att minska och vi kommer inte att kunna skriva.
Han sa att när vi väl skapat förbannelsen som kallas kameran kommer den mot oss som ett monster, du kommer antingen att mata den eller bli betet.
Jag sa att om man skapar en gigantisk media så kan man inte stå emot det, de är som monster med öppna matningskanaler, det är bättre att tänka på det från början.
Om du skapar det en gång, kommer det att gå utom kontroll och rikta sina pilar mot dig. Du skapade det medvetet, och trodde att du skulle hålla det under kontroll.
Han sa att vi inte visste vad som skulle hända.
Jag sa att det finns något som heter intuition och du borde ha förutsett det.
Han sa att vi inte kunde känna det.
Jag sa, du är självisk, du gav efter för din ambition.
Antingen titta bort från kameran eller inte störa det som står, annars får du en dyr räkning att betala.