Om publiken i vårt grannskap inte räcker till för en pjäs kommer jag att ta ett steg som passar folket i det andra grannskapet så att jag kan locka lite publik därifrån.
Människorna i vårt grannskap förstår inte steget jag tar först eftersom steget jag tar har motsatt effekt på dem eftersom detta steg är något de inte är vana vid.
Här går jag in i en manöver som kommer att påverka resultatet eftersom det inte finns tillräckligt med folk från vårt grannskap i det här spelet.
Jag tar risker för honom.
Det kanske fungerar eller inte, men jag tar den här risken och tror att det kommer att fungera.
En skådespelare som inte kan ta risker blir passiv och oförmögen att göra affärer med tiden, och han är nu en vanlig man.
Vanliga män blir åskådare, inte ledare.
Ledaren är kaptenen som tar risker och för sin besättning till land i de svåraste stunderna.
Om någon med ledaregenskaper ger sig ut på en resa, observerar han/hon balansen men tvekar inte att ta risker.
Den risktagande ledaren vet vad han ska göra, men detta beteende strider mot besättningen som har det förflutnas vanor men inte kan överge dem.
Efter att besättningen har sett och upplevt tricken som ledaren ägnar sig åt och vant sig vid det, kommer de till den punkten att de säger: "Åh, det är så det här spelet spelas."