Kropp av osmium.
Djupa andetag och bultande hjärta,
ekandes. Dånande.
Hjälp!

Jag kan inte andas mer.
Havet har sinat,
ett sista leende,
må det bära eller brista.

Svarta havet närmar sig.
Avtonat hjärtslag.
Avsaknad andetag.
Jag sitter i smöret.

Kära ogripbar,
kära påträngande,
kära bullrande tankar.
Jag önskar att jag kunde mena det,
när jag hälsar att ni,
du kommer saknas.
På återseende!

En enstaka enorm,
tystnad.
En fridfull lugn,
tystnad.
Skriker i mina öron,
att det är över nu.