Allt mellan saknad och glädje rymms i det lilla hjärtat.
Allt från dig och mig fyller mina drömmar och min längtan.
Om det ändå gick att spola tillbaka allt - att få vara den jag var där första dagen
Då du höll om mig och gav mig den tryggheten och kärleken jag behövde
Då du var allt och ingenting
Då vår kärlek fanns där för att ta sig igenom allt som kom i vår väg

Minns du mörkret som omslöt oss den där natten?
Minns du hur många gånger jag sa att jag älskade dig?
Den där promenaden vi skulle ta vid soluppgången, jag väntar fortfarande älskling...

Dina tunga andetag som fyllde hela rummet med frid och längtan
Dina vackra ord som fick mig att gråta
Dina kyssar som tröstade, som älskade
När jag behövde de

Alla gånger vi bråkar rymms inte längre
Men tårarna finns där älskling. Fortfarande
De påminner mig om allt det där vi gjorde mot varandra
varför var det tvunget att vara så jävla svårt?!
Varför gav vi inte upp efter de första tusenmiljoner gångerna?
Då hade vi skonat varandra från de ärren som nu finns där
Som alltid kommer att påminna oss om den tiden som orsakade våra tårar

Slutet hade besökt oss ett antal gånger
innan jag äntligen insåg det du insett flera hundra år tillbaka
men vi förträngde allt - som vanligt
Tills du inte orkade mer , tills jag inte ville mer
då släppte vi in slutet i våra redan så sönderrivna hjärtan i hopp om läkning

Men blev det bättre älskling?
Fick du det du ville ha?
Fick jag den friheten jag så länge strävade efter?

Knappast, för mig är friheten lika - om inte längre bort än den var då
Fortfarande är jag fast i den kärlek jag så länge månade om
Den låter mig inte gå
Längtan är outhärdlig
Saknaden älskling..
Saknaden tär på mig och river mer och mer tills jag inser
att den enda läkningen för mig
är att gå vidare...