nu är han här, igen
jag vet inte vad han vill
trodde vi hade sagt farväl
för ett bra tag sedan
visst, återbesök vet jag
att han alltid kommer på
kikar in då och då
men brukar ge sig av
så fort jag får nys om att han är där

nu verkar det som att
han har slagit läger
tror att det är allmän plats
jag försöker resonera
få bort, be att gå, slänga ut
men istället bygger han ut
slår ner spikar i marken
och jag bara snubblar

han rör om
tror sig ha lov att styra över
min andning, mina händer, mina ben
tror att det är hans rätt
att gå in i mitt psyke
ge mig idéer, tankar
som jag så länge kämpat för
att få bort

det värsta är att
hur mycket jag än vill eller vad jag än gör
så kommer han aldrig att dö
och nu längre vet jag inte vad som
är jobbigast och tar mest tid
att få honom att hålla sig på sin kant
eller att låta honom
slå sig till ro
igen