Låg på rygg och tänkte
här i min bubbla
i magnetosfären
där solen göder vädret
står jag säker från döden
i en solvind kan jag färdas
från jorden,
ut i rymden
jag reflekteras i atmosfären
och sprider ljus vid polerna

Stod i gatan
och förundrades,
hur tretton miljarder år
kan tömmas i min blick
hur avstånd i ett vakuum
kan mätas från
oändlighetens mitt
för stjärnorna
till supernovorna
och universum på ett ögonblick

jag väcks igen
(försent)
när svarta hål, slukar det sista ljuset

när han släcker hela himlavalvet