jag vill
sparka
skrika
slå

"här är jag"
och sen
springa härifrån

då skulle ni se
att jag existerar
att jag behöver
att jag älskar

rädda mig istället
sträck ut en hand
försök
är jag så olidlig?

om ni inte kan minnas mig
kan väl jag åtminstone få glömma er?

glömma hur det var
när allting var rätt
när jag visste exakt
vem jag var
när jag var en del av oss

nej
bli aldrig för självständig
känslorna bränner ändå
fasaden faller till slut

kvar finns jag
ensam
kvar finns ingenting

jag vill vara

närmast
hjärtat
hos
någon