En textrad på telefonen angående fika.
Förslag om att prata gamla minnen från kriget.
Raden fick mig att tänka.
Jag var med om ett krig.
Kriget skedde inom mig - bakom stängda dörrar.
Inom mig - är numera andra dörrar stängda.
Krigshärjaren är borta.
Jag börjar bli hel.
Men med några resterande kikhål, däribland - ditt namn.
Namnet dyker upp lite här och där.
På det sociala mediet.
I min telefonbok.
Försöker ignorera, dörren är stängd.
Dörren till dig är tillfälligt blockerad.
Tidvis hör jag dock ångestens dörrklocka plinga.
Den har en malande och vinande ton.
En ångestkänsla sprider sig från topp till tå.
Fan.
Den förbehåller sig rätten - att erinra.
Mycket motvilja – ditt namn ger mig fortfarande en känsla.
Kampen att hålla huvudet högt och över ytan fortgår.
Antipatin du får mig att känna får min skalle att snurra.
Försöker påminna mig själv vem du var..