Bussen morrar.
Stirrar sig blind på vägen som om den skulle bita ihjäl de vita strecken men sväljer, suckar och samsas.
Hälsar på varandra i kurvorna där de älskar med varann, tätare där, än någonstans.

Inuti värmer hösten mig fortfarande. Hösten, med de röda bären.
Tanken på den oskuldsfulla nattluften och min brist på den får tygsitsen att sjunga och vagga mig till sömns.
Dold bakom svettig lugg, billig mössa och en framtidsdröm vankar orden rastlöst men hittar aldrig fram.

Jag sväljer. Den sista meningen som aldrig blev sagd beblandas med röklukt och alkohol i lungorna och förtvinar.
Utifrån rivs frosten av rutan i samma takt som han föds, briljerar med sin förmåga att föröka sig och dör.
Skapar och förstör spegelkristaller med pannan mot dem.

Vibration

Höger hand trevar med osynkade fingrar i vänster ficka, rotar bland plast och siden och hittar ingenting.
Hjärtat skjuter fart, låg fart, nog för att öppna ögonen och se mobilen på golvet.
Bussgolvet.
Insidan på en jättehund, en vargmaskin.

Inspekterar den med blinda ögon,
ser namnet och
stänger av den.

De sista minuterna drömmer jag om hur batterierna tog slut.