Jag önskar att jag kunde fortsätta ensam. Att jag kunde spela ensam. Ensam och oberoende, precis så som man ska vara.
Men med denna sönderstrimlade kropp och detta uppätna inre är det ingen idé.
Jag önskar att mina tankar kunde sluta att snurra och jag önskar att du kunde sluta att vandra runt i dem.
Jag önskar att den här regniga och kalla dagen kunde vara sista med dig i mitt huvud. Jag önskar att den här regninga och kalla dagen kunde vara den sista någonsin. Den sista dagen utan dig någonsin.

Jag önskar att vi kunde snurra tillsammans igen, dela våra tankar som bara snurrade runt.
Du är så långt borta samtidigt som du är så nära. Jag vill inte hata dig, jag vill bara älska dig.

Du sa:
- Någon gång måste världen stanna. Vi kan inte fortsätta i samma onda cirkel föralltid.

Men det var så länge sedan.
Det var länge sedan vi satt på berget och drack Sofiero, det var länge sedan vi rökte våra Lucky Strike och lyssnade på Pet Shop Boys – Domino Dancing och önskade att den handlade om oss.
Men det är klart att vi visste. Klart den inte handlade om oss.
”All day, all day
Watch them all fall down
All day, all day”
För vi såg inga andra falla än oss själva. Vi föll och vi visste det så väl men vi sa det aldrig högt. Vi önskade att det var någon annan som föll, kanske den knubbiga mannen som gick en meter ifrån oss eller kanske den blonda och storbystade kvinnan på andra sidan Sverige.
Bara vi slapp falla.
Men vi fick aldrig slippa det. Vi fortsatte att falla, allt längre ner i den neråtgående spiralen.
Men, det var då. Allting som betecknas som du och jag var då.


Jag önskar att du fanns här i tusen år framöver, då skulle jag vara så mycket säkrare. Vi skulle vara så mycket säkrare. Min säkerhet skulle ge dig säkerhet. Vi skulle vara säkra.
Var jag säker skulle jag bygga en himmel. En himmel för dig och för mig, en himmel i säkerhet.


Jag önskar att jag kunde få dig att leva. Jag önskar att jag kunde få dig att förstå och få dig att veta. Få dig att förstå att jag inte kan leva utan dig.
Jag önskar att du visste det.
Jag önskar att jag kunde få dig tillbaka.
Jag klarar inte av att ha dessa snurrande tankar i huvudet utan dig.
Men jag önskar att jag kunde gå vidare, klara mig ensam och vara oberoende, precis som man ska vara.

Jag önskar att du hade haft alla de där glada stunderna och att du hade velat leva för alltid.
Men vem vill leva i en värld där allt faller sönder?
Johanna, jag faller sönder utan dig.

Jag önskar att det kunde sluta att regna ner längs mina kinder, att det kunde sluta att åska i min mage och att det kunde sluta vara dimma i mitt huvud. Jag önskar att detta oväder kunde lämna mig ifred.

Jag önskar att jag var någon annanstans, någonstans där någon menar något med någonting.
Du sa att du inte skulle lämna mig och du sa att du alltid skulle finnas där. Men var är du nu?

Jag önskar att jag kunnat bära din börda, jag önskar att jag kunnat lösa dina problem och jag önskar att jag kunnat få dig att leva.
Jag önskar att jag kunde få oss att leva.

Jag önskar att det kunde sluta snurra i mitt huvud, jag önskar att jag var stark.
Men det är som du sa:
– Allting faller sönder.
Det är precis som du såg det. Allting faller sönder, det åskar inom mig och allting är avbildat helt fel. Cinderella är avbildad som salmonella i denna sönderfallande värld. Det åskar och regnar och det slutar inte att snurra. Varken världen eller mina tankar slutar att snurra.

Johanna, jag önskar att jag kunde få dig att leva igen.
Då skulle jag få tillbaka min styrka och jag skulle slippa att söka efter självständighet.
Då skulle jag ha dig och då skulle jag inte kämpa ensam.
Jag skulle vara starkare och jag skulle klara mig ensam här, bara jag hade dig där.