När molnen dunstar och snön ligger vit.
Ser jag ut över horisonten.
Och jag önskar du och jag, var vi.

Mörkret faller sakta inpå,
men tryggheten kommer först då.
Sitter ensam i mitt rum och kan inte gå.
Varför kan jag int låtas förgå.

Till drömarnas land flyr jag bäst till,
flyter iväg som en liten sill.
Där kan ingen ta mig, int bestämma.
Enda platsen där hemma int är hemma.

Int en dag har jag kännt mig fri.
Int en dag, sen du och jag var vi.

Int ens då jag drömmer mig bort,
slutar jag sakna, det jag en gång fått.