Röken bor i mina lungor
Och jag ser tillbaks på mitt liv
Och jag tar ett steg mot stupet
Ett steg närmare ett avslutande kliv.
Jag vet inte vad jag ska göra
Men jag försöker hålla mig vid liv.

Jag vänder bort mot stupet
Går förbi mitt liv, mina rötter, mitt hem
Och bort mot korsningen vid vägens slut
Jag tar till höger och suckar lätt
Om jag vänder förblir jag densamma
Så jag fortsätter iväg mot ingenting
Och känner att jag lämnar mig själv
Och jag reser, utan mål
Jag vet inte vart mina ben bär mig
Men jag måste bort härifrån.

Jag hittar aldrig hem

Och jag vet att när jag lämnar någonting
Ser jag aldrig tillbaka
Och mig själv, ser jag aldrig igen.
Jag vet inte vem jag är.
Nej, jag vet nog ingenting.
Mina steg ökar, och saktar ner om vartannat.
Vad fan ska jag göra?

Jag känner hela världen skrika åt mig
Och jag har ingenstans att vända mig
Förutom in i mig själv
Inom mig brinner en eld
Av hat, längtan eller raseri
Av sorg, glädje eller saknad
Men jag känner ingenting.

Mitt liv är en labyrint
Och världen jagar mig
Jag vet inte vart jag ska ta vägen
Jag finner inte ro någonstans
Jag vill att det ska vara tyst.
Och vad var det jag tänkte nyss..?
Fallet från stupet hade slutat det hela
Allt hade blivit tyst, men vill jag det?
Mitt bottenlösa fall är en evighet
Vad ska jag välja när inget mig lockar

Inom mig ljuder ett evigt skrik
Min själ äter upp sig själv
Och lungorna ruttnar, men skriker ändå efter rök
Och hjärtat blöder, och smärtar
Mitt hårda yttre sviker mig
Piercingar, svart smink och röda läppar
Jag trodde jag kunde gömma mig
Men alla ser, jag är ingen soldat.
Alla ser att jag är sjukligt sårbar.
Jag fortsätter på min ensliga väg
Och jag hör inte hemma här.
Men längst min väg ska jag hitta hem

Farväl till livet som det var
Jag kommer då fan inte tillbaks.