Att få sitta och lyssna medan han sitter bredvid mig i sängen och plinkar på sin gitarr för mig mitt i natten. Bara för mig.

Jag vill inte blinka för att jag inte vill gå miste om en enda sekund av det som för mig verkar alldeles för fint för att vara verkligt.

Och natten, som annars är så oändligt lång var plötsligt alldeles, alldeles för kort.