Det finns ett sandkorn i öknen som är ditt
Som väntar på dig

Och ingen långsam väntan
Som han hade
När han väntade
På att hon skulle bli fri

Fri var hon redan
Trodde hon

Och han väntade

På henne

På hennes läppar
Hennes ögon som
På något sätt
Säger det som inte
Talas eller kan uttalas
Med andra stavelser än

Kom ej hit

Han väntade

Ibland bara att få känna hud

Inte hennes

Avskalad hud som hängs upp på galgar
Som han sedan hänger upp i sin garderob
Och glömmer bort hur det känns att röra vid
Levande hud

Han älskar med
Galgarna varje natt när

Han ser två par på teven som slingrar sina kroppar runt varandra
Som två slemmiga maskar

Och han ångrar genast
Att han älskat


(Hon ritar en fågel och
Känner sig fri
I en osynlig bur
Som bara han ser)