”Everything looks perfect from far away”.
Mitt huvud har varit som en blank sida som sedan blivit fylld
med flik efter flik,
pop-up efter pop-up. Som ett jävla virus.

Och ett virus går inte bara att stänga ned eller bli av med,
det krävs tid, tålamod, underhållning och reparationer.

tre timmars sömn per natt,
ett hårt bankande hjärta
och tystnaden runtomkring är precis som en tickande klocka i natten för örat som inte är van.

Grubblandet som inte låter mig sova,
tankarna och minnena slår till så hårt att de följer med mig in i mina få timmars drömmande värld.
klockan fem en torsdag morgon vaknar jag och bara väljer att släppa taget.
Livet är nu och alla frågetecken behöver inte ett svar.
Sömnen attackerar min dag som en käftsmäll och känslan är underbar.
Det gäller att våga vara 21 år och leva nu.

Jag är äntligen på väg.