Jag står ständigt på kanten mellan
överanalysen och
overkligheten

Jag ber dig inte att förstå men
jag är så förfärligt
ensam här

Slappnar jag av för
en sekund
vet jag aldrig var jag hamnar

Då blir det obetydligt
att känna något
så jag slutar

Försöker tillhöra en grå massa
jag vill bara passa in och
vara allt för alla

Men det gör ondast av allt
när jag misslyckas med
det omöjliga

Jag är så trött på att vara här.
Slå sönder muren mellan mig och
er värld, är du snäll

för jag är så jävla trött på min