barndom

fylld med vackra färger överallt
riktiga leenden från sanna människor
inga lögner som slingrade sig ut genom tunna läppar
inget mörker, antingen utanpå eller inuti
att vara den man är, var en sjävklarhet
fylld med vackra färger överallt

barndom

den som nu är borta
det är något man aldrig kommer komma tillbaka till
nu för lögner oss fram för att klara oss genom livet
ett skal, som är uppbyggd för att dölja sitt egna jag
världen är nu svart-vit
och jag vet inte hur ja ska färglägga den igen.

barndom

då man var vän med alla
då man bara var ledsen när man hade ramlat och slagit sig
då man lekte leker och kramade om sina nallar
då man hoppade i lövhögar och gjorde snöänglar
då man inte behövde bry sig om hur man såg ut
då man inte behövde sminka sig för att kunna visa sig

barndom

saknade barndom