När jag trodde jag nått botten
Så föll jag åter igen djupare ner i mörkret

Du tittade på mig och sa:
"Nej, Nellie. Hit, men inte längre."

Kan du ta mig tillbaka till "Hit"?

När sorger början väga bly
Och glädjen lätt tynnar bort

Kärleken är som en blåsbubbla
Vacker i all sin glans
Men spräcks sedan inom kort.

Livet är som glasboll.
Visst är den vacker
Men ack, så sårbar.
Om du tappar taget en stund
Går allt i kras.
Då får du försöka pussla ihop allt igen.

Jag har tappat taget så många gånger
Att Jag har bara splitter och skärvor kvar.
Och när jag försöker ta upp mina skärvor och bitar
Så gör jag mig illa på dess vassa kanter.

Jag blöder jämt.
Jag är självdestruktiv.
Och även om mina sår och ärr har läkt
Så blöder mitt hjärta
Min själ går i kras
Bit för bit.

Jag sitter här med endast en hög av glassmulor och splitter
Och mitt liv är i kaos och ruiner.
En glasboll, tappad för många gånger

Återigen famlar jag i mörker.

Blod, smärta och tårar
Förstörd, förbrukad och förbi.

Kan du ta mig tillbaka till "hit"?