Plötsligt vreds nyckeln
om på dörrens utsida.

Nyckeln, jag trodde
rostat fast för evigt,
gnisslade till och vreds
dubbla varv.

Dörren var öppen,
solens sken en
aning starkare,
och en hög
tröskel.

Fast jag visste
vars jag var,
kände jag inte
igen landskapet.

Markörerna var kvar;
gigantiska björken,
stenblocket vid brunnslocket,
den porlande bäcken.

I övrigt fanns anledning
att lära känna omgivningarna
på nytt.