Var i hela världen
har du varit
i hela mitt liv?

Kunde du inte
komma tidigare?

Förstår du hur pinsamt
det är att ha svansat efter
alla andra i mitt sökande
efter dig?
Pionröd om kindknotorna
har jag suttit där
och hållit handen i tron
att det var du.

Hela livet har jag sökt
efter ett tryggt bröst,
en fast hand eller
en förstående blick.

Var gömde du dig?

Såg du mig hela tiden?

Fanns du i närheten
när jag blottade mig
för världen
och stod där
med rustningen fallen
till marken?

Var det du som sopade ihop mig?
Som röjde och gallrade
i min själs skog,
så att jag plötsligt hade fri sikt?

Jag såg dig
fast du bara
var en knopp,
en outslagen blomma.

Du blänkte
av nyfallet regn,
du stod där i ljuset
som strilade ner
från sprickor
i det svarta molntäcket.

Utvald var du,
att se mig,
att bli sedd av mig.

Älskade blomknopp,
vi har ödet i våra händer.