Jag hörde något utanför mitt fönster
Blev rädd så satte mig upp
Måste vara bredd

Vågar inte gå fram och kolla ut
Inte heller lägga mig ner igen
Lyssnar efter ljud

Hela jag är stel som en pinne
Men insidan går på högvarv
Känner mig hjälplös

Klockan är 02.22
Och det är evigheter kvar
tills natten blir dag
tills rädslan
lägger sig

En minut är
som tjugo

Natten känns
oändlig

Rädslan
brutal

Kroppen
gnager

Ångest
Stressen
Rädslan
Skräcken
Ovissheten
Dödskänslan

Snälla kan det inte bli dag?