Du kom när alla andra försvann.
Du fanns alltid där och visste vad som behövdes sägas och när.
Det enda jag tänkte och längtade efter var dina brev med dina tröstande och vackra meningar som jag lade i ett fack i mitt hjärta.
Du var min bäste vän och jag var mer för dig än så.
Du sa att du älskade mig och jag trodde dig trots alla omständigheter.
Men till slut slöts cirkeln. Du försvann liksom du hade kommit.
Dina ord, dina \'jag älskar dig\', betydde ingenting, för dom hade du redan sagt till en annan. Du svek mig liksom alla andra. och det värsta av allt var att du aldrig ens erkände ditt brott. Du sa aldrig förlåt, försökte inte ens.
Du bara försvann och fortsatte att göra det också.
Du försvinner mer och mer för varje dag som passerar.
Snart är du bara ett litet minne kvar - ett minne av misstag och svek.