Blott en skugga,
av den jag en gång var
reflekteras nu i de bleka sken
från ljuset som en gång lyste klart

Ögonen såg
men kan ej längre se genom dimman
som ligger dunkel kring själen nu.
Vars mörker sprider sig i sena timman

Munnen log
men skenet det bedrog.
Själen blödde och till slut
bleknade den sakta bort och dog

På tungan
blott smaken av tårarnas sälta
Tomma ekar slagen av ett fruset hjärta
inga eldar längre kan smälta

Timglaset vändes
och sakta, sakta rann sanden ut
Varsamt grävde tiden den grav
där vilar jag stilla när allt tagit slut