Ekot af trummor som i fjärran slår
Varslar om, den död som komma skall
En ödesdiger takt, så hotande och kall
Om en sargad vålnads hämnd den spår

När genom byn den vilsna själen trår
Livsljud höres skråla ifrån ölets hall
Genom väggar ljuder dess glada trall
Tystnar då, hämndens fotsteg dörren når

Snart, för männen, af mjödet stärkta
Blifva uppenbart att de åt döden äro märkta
Och rädslorna deras, i ögonen synas speglade

Klingans stål dem vidrör, med toner drömska
Ner de falla så, i dödsdimmans tunga glömska
Och blod rinner från öden, af svärdet förseglade