Minnenas allé kantas utav körsbärsblom
Längs dess lysande gata du lyckligt trår
Men löven faller i takt med att hjärtat slår
Alltför snart, går ungdomsåren, uti ålderdom

En tjock dimma höljer hågkomstens rikedom
När din ålders höst så sakteliga vinter når
Och minnenas allé blott är vildvuxna snår
Ett eko av det liv som en gång stod i blom

Glömskas töckenslöja tycks så ogenomtränglig
Omkring dig präglas världen av din förgänglighet
När du till dina minnen tvingas att säga farväl

I ett oändligt virrvarr av färger som fladdrar förbi
Oförmögen att skilja, verklighet från fantasi
Står du, i din levnads skymning, glömskans träl