Det finns många sorters idioter. De flesta är den lyckliga sortens idioter som inte inser det, och därför inte tyngs av bördan. Jag? Jag är den olyckliga sorten, den värsta av dem alla.

Jag har ofta känt mig missförstådd, men det kan inte vara sant. Det är jag som inte förstår de andra idioterna. Jag skulle också vilja gå igenom livet och med lätthet blunda åt den meningslöshet som livet och det så kallade samhället innebär, men det kan jag inte.

Jag är en barfluga, dömd att hålla mig på fri fot. Det är min lycka och min förbannelse. Jag kan älska dig, men jag kan aldrig stanna.