Uppe på piedestalen där du placerade mig.Du sa att du älskade mig mer än du älskat någon och jag såg hur ångesten hade släppt i dig i förhållande till timmen innan. Du hade ett brett leende på läpparna medan du med ovanligt lysande och glittrande ögon böjde dig framåt för att kyssa mig vid Brunnsparken. För att sen berätta för mig hur kär du är i mig och hur jag är den finaste du vet. Kan inte minnas hur många gånger du sa att du älskade mig de där minuterna när vi stod där och du höll så hårt i mina händer. Vi skulle bara ta en paus. Vi skulle ses snart. Du behövde bara vara ensam ett tag för du hade aldrig varit det. Innan din vagn gick sa du att du älskade mig igen, mest av allt.
Fri vers
(Fri form)
av
Hanna Bedö
Läst 248 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2015-03-17 10:43
|
Nästa text
Föregående Hanna Bedö |