Hej jag finns jag existerar ännu
Min bröstkorg har exploderat och lyst upp himlen
som fyrverkerierna när jag var liten
Det var nära att jag försvann att jag dog av sviten
Min puls har hoppat över både ett och fyra slag
Mina knän är alltid blå men jag lärde mig gå efter ett tag
Över skaren genom midvintern lät jag rovdjuren komma
Men jag är vapenlös nu, lyfter händerna tomma

Och jag tänker viska till dem, mjukt som sammet och fallande damm
Att jag kommer stå fast, jag är ingens offerlamm
Jag är hudlös värnlös redlös och bottenlös
Men jag står kvar, jag är stilla, inte kraftlös
Genom taket kommer jag slå mig ut
Revolutionen är tyst men alltings början, alltings slut
Pulsslagen i öronen på raksträckan hem
Frågan är inte länge hur, utan vem

Och skeppet har har gått ner med alla segel och kanoner i beredskap
Jag var nära att dras med ner i havets gap
Nu springer jag längs randen och jag är inte längre rädd
Lågorna kom nära och huden är bortbränd den är svedd
Och att växa tillbaka bortbränd hud, det tar en lång lång tid
Men låt döden rinna av mig för livet ska ta vid

Jag tänker inte slåss jag behöver inte mer
Låt mig svepas med, låt livet hända mig
Jag kan överleva allt, jag lärde mig av dig
För vi sprang över nattgammal is och det var dig som vintern tog
Men jag är fyrverkerierna och pulsslagen
och jag ska brinna av egen kraft
Och jag är inte längre rädd
Jag är inte längre rädd.