I am still alive. Röker mina vita Prince precis som morfar gjorde,
det tog sjuttiofem år att ta kål på honom och det var livet, inte cancern.
Ingenting stör mina cirklar men jag tycker inte om när människor går på det vita intill tunnelbanespåret. Andningssvårigheterna och syndafloden väller in,
HOPPA DÅ. Nej jag tar tillbaks det.
DET GÖR JAG INTE ALLS. Jo kom tillbaka kom tillbaks.
DU KAN JU DÖ.

Allting stör mina cirklar sen du försvann den natten i radhustryggheten. Gick ut genom dörren och tände en eld och kom aldrig hem. Tog dig så skamlöst rätten att dö och avsa dig skyldigheten att leva. Ingenting skrämmer mig mer än signalerna innan luren tas upp. Tänk om du inte svarar. Du svarar inte. Jag har haft på mig rocken du dog i. Det märks inte i bårhuset när våren kommer.
Varje dag läser jag dödsannonserna,
liksom för att kontrollera att världen begränsar sin jävlighet. Det gör den inte. Men jag sover intill nån jag älskar nu.

Jag har hittat en hund och hunden har hittat mig, hon dök upp på min tröskel en dag och blev kvar. Jag har aldrig letat efter ägaren och förresten tror jag inte på äganderätt. Nu går vi långa promenader varje dag. Hon har mjuk smutsvit päls och kan inte sitta på kommando. Tack gode gud att hon aldrig lärt sig sitta på kommando. Hon hämtar snäckskal åt mig och lägger dem varsamt i mina händer.

En gång bodde jag i ett hus vid havet och sen gjorde jag inte det längre.
Tidvattnet sköljer över mina spår och det fortsätter komma där ingen längre går. Varje mänska har mer än en stor sorg i livet och nu vattnar någon annan mina hyacinter.
Jag vet inte om du var svår att leva med för att du var du eller för att du var man. Jag vet inte om jag var svår att leva med.

De som är längst ifrån döden är de som inte vågar tala om den. Döden finns inte i periferin. Döden är en penna mot ögat. Det finns de som blundar och det finns de som skärper blicken.
Du behöver inte dö för mig men snälla minns mitt namn. Jag vill bara att någon någonstans ska veta att jag fanns.

I ett övergivet hus hittade vi tre resväskor, rejäla doningar med lås på. Mitt i natten släpade vi hem dem och dyrkade upp låsen med hårnålar ett efter ett, tänkte att nu hittar vi vårt gyllene skinn och säljer det dyrt på Tradera. Ur väskorna vällde porrmagasin, tidigt nittiotal, en grafisk explosion av exponerade kön fotograferade i fulljus.
Hela livet är ett sorgearbete så det gäller att ha lite roligt också.

Samuel Beckett sa att han skrev för att han inte dög till annat. Jag har ett hål i magen och slut på distraktioner, det är jävligt stillsamt här sen du försvann. Regnlockar och östersjöar, I am still alive men ibland tror jag mig se hur de vinkar från andra sidan. Det känns som att de har vinet och vi har väntetiden men jag tycker om att leva ibland. Så jag tittar bort.
Ekenäs 02.46, jag hoppas att du sover gott.