Egentligen är det inget speciellt med honom. Jag menar, jag brukar inte falla för killar som han. Han ser rätt alldaglig ut faktiskt. Men ok, jag ska erkänna att han har charm. Och humor – massor av humor, så han är alltid ett trevligt sällskap. Men någon man faller för. Nej, egentligen inte, det är väl därför den här historien är ännu mer speciell. För nu har jag gjort det, fallit för min chef. Bara en sån sak. Å herregud, jag som är både gift och har barn ska väl inte bara gå och falla för chefen hur som helst. Så banalt. Här är i alla fall berättelsen.

Det var en sån där kanonsommardag. Jag hade semester, i dubbel bemärkelse. Maken var bortrest tillsammans med våra två barn. Han hade tagit en restresa tillsammans med barnen, lite som kompensation för att han tillbringat så lite tid med dem under våren och för att ge mig en chans att vara ifred i lugn och ro. Visst, jag hade kunnat åka med, men kände bara att en semester från man och barn kunde vara nog i sig. Belöningen kom med vädret. Ett kraftigt högtryck hade parkerat sig över Skandinavien och en strålande sol gassade ned och temperaturen var tropisk. Det finns enligt mig inget bättre än svensk sommar när den är så här – fräsch, krispig och het. Nu satt jag på min bästa väninnas altan och drack kallt vitt vin, läste och tog det helt enkelt lugnt efter en dag på klipporna. Hon hade ringt mig dagen innan och bjudit ut mig till sin sommarstuga, där hon också var gräsänka. Maggan satt i sin lässtol bredvid och gjorde likadant, så om det var en förfest var den väldigt lugn. Men det var så vi ville ha det.

Då fick jag syn på honom. Mitt på dansgolvet dansade en kille som fångade mitt intresse. Kort mörkt hår, mörka ögon, glasögon och solbränd. Han hade en vit skjorta på sig som svängde runt hans höfter utanpå ett par välsittande svarta jeans. Det verkade inte som om han dansade med någon speciell utan han levde sig bara in i musiken där på dansgolvet och rörde sig riktigt snyggt till låtarna. En riktigt läckerbit, tänkte jag. Inte någon extrem hunk-drömpojke, utan en till synes sorglös man som inte verkade bry sig om vad som hände runt om honom utan verkade vara som uppslukad av sommarkvällen och musiken. En av hans vänner dök upp i folkvimlet och räckte över ett glas öl till honom och han stannade upp tog en rejäl klunk och skrattade lyckligt över något hans vän sa till honom. Samtidigt vände han sig åt vårt håll och tvärs över dansgolvet och krogen fick vi ögonkontakt. Hans blick skar som en laser genom lokalen och borrade sig in i mina ögon och det tog mig en halvsekund innan jag kände igen honom. Herregud det där är ju John. Min chef. Vad gör han här? Jag stötte till Maggan och nickade åt Johns håll, samtidigt som John med ett leende kom fram till vårt bord. Han såg riktigt bra ut, lade jag plötsligt märke till. Varför hade jag aldrig sett det förr? Eller var det semesterlooken jag nu såg och inte den stressade grå kontorslooken? Hur som helst, han såg mig djupt i ögonen, log med hela ansiktet och sa bara:
”Catrin! Fan vad gott att se dig här!”
Han böjde sig ned mot mig och gav mig en kram. När han böjde sig framåt fick jag en skymt av hans brunbrända kropp när skjortan glipade. Fasen, han måste ha tränat en hel del på sistonne… Hans varma kind nuddade vid min och jag kände en våg av soldoft och manlig, ganska lätt parfym svepa över mig innan han tog ett steg tillbaka och sträckte ut handen för att hälsa på Maggan. Jag såg hur Maggan granskade honom med sin kännarmin och leende tycktes gilla vad hon såg innan de presenterade sig för varandra och Maggan bad John sitta ned. John var på ett strålande humör och hans snabba och lättsamma ordväxlingar med Maggan och mig fick oss ömsom att le eller skratta. Han charmade verkligen Maggan med sin snabbtänkta jargong men hans ögon sökte hela tiden mina och jag märkte att han ibland höll kvar uppmärksamheten på mig lite längre än vad som varit befogat. Jag undrade förstrött om det var p g a alkoholen eller om han bara uppriktigt tyckte att det var trevligt att se mig igen. Han berättade att han var ute på en segeltur med några gamla vänner. Det grånande grabbgänget som kan kallade dem, och de brukade alltid gå till den här hamnen. När han såg att vi hade gjort slut på våra drinkar, vinkade han till sig servitrisen som tycktes känna igen honom och gjorde en beställning åt oss efter att ha frågat om han fick bjuda oss på något.
”Jag har gjort världens grej, Catrin. Så för en gångs skull drabbar det inte någon fattig.” Försäkrade han mig när jag erbjöd mig att betala för våra drinkar. Fattig? Nåja, nog tjänade han ett antal tusenlappar mer än mig i månaden, men ok, han kanske inte alltid hade det så fett. Hans fru hade för något år sedan gjort klart för honom att hon ville skiljas och även om det inte var något han någonsin nämnt på jobbet hade det varit ett hårt slag för honom. De hade separerat och han hade flyttat in i en liten lägenhet och låtit frun med barnen behålla huset. Enligt vad jag förstått hade han varit generös och verkligen sett till att inte låta skilsmässan gå ut över barnen eller ex-frun varken ekonomiskt eller känslomässigt. Jag tror att han hade isolerat sig i arbete och fyllt all den nya ofrivilliga fritiden på egen hand med energisk träning. Ett typiskt manligt sätt att ta sig an livskriser, om ni frågar mig. Ned med huvudet i koncentrerat arbete, stäng av känslorna och döva alla samvetsbetänkligheter med att ösa pengar över sina barn.
”Vad är det du har gjort då, som är så speciellt?” kunde jag inte avhålla mig ifrån att fråga när drinkarna stod framför oss och Maggan hade rest sig för att gå till damrummet. John log glatt, slog ihop händerna och böjde sig fram över det lilla cocktailbordet mot mig. Hans ansikte kom helt nära när han i samtalston i musikbruset enkelt sa:
”Jag vann fem mille på en jäkla triss lott. Vad ger du mig för det? Andra dagen på semestern så tänkte jag – ah jag köper mig en lott - när jag var och köpte en kvällstidning. Och visps satt jag där med en lott med fem miljoner på!”
”Du skojar med mig?” frågade jag klentroget.
”Nej för tusan. Det är sant! Jag kan bevisa det. Jag köpte segelbåten vi är ute med.” John lutade sig snabbt tillbaka och tog sig i håret, böjde sig åter fram emot mig så att jag ännu en gång kände den tunga doften av hans parfym. ”Fan Catrin, jag har alltid drömt om att skaffa mig en egen segelbåt. Men det har ju inte funkat med huset, barnen och allt. Och nu efter skilsmässan kändes det ännu mer avlägset...” Han såg plötsligt alvarlig ut och hans ögon såg rakt in i mina när han svalde innan han fortsatte. ”Å så händer det här. Catrin, jag är så lycklig. Så här lycklig som jag är nu har jag inte varit på flera år. Fattar du?” Hans hand sökte sig upp mot mitt ansikte och helt kort som i förbigående smekte han min kind med sitt pekfinger medan jag såg hur hans alvar sakta lämnade hans ansikte och hans spefulla leende kom tillbaka. ”Jag har inte berättat det för någon annan på jobbet. Så jag hoppas du kan låta det här vara vår hemlighet” la han till med en blinkning. ”Du anar inte hur skönt det är att få berätta det för någon, jag är som en ballong som är på väg att brista, ju. Och är det nån jag velat berätta det för på jobbet så är det du!”
”Jag”, sa jag ”Varför just till mig?”
”Bara därför… Bara för att du tänker.” sa han kryptiskt.
”Vaddå tänker?” Jag skrattade till och böjde mig framåt mot honom. John skakade bara på huvudet, log lite inåtvänt och touchade min nästipp med sitt pekfinger. ”Det säger jag inte.” Sa han bestämt. ”Kom. Vi dansar.” Han for upp på fötter och fattade min hand när jag reste mig upp. Man kan bara inte neka chefen en dans, eller hur? Försökte jag intala mig och förresten såg jag att en av hans vänner genskjutit Maggan på väg ut ur damrummet och dragit henne med sig till dansgolvet. Det var en härligt medryckande låt och strax var vi alla på tårna och dansade av hjärtats lust. Jag var tvungen att erkänna att John dansade riktigt bra. Inlevelsefullt, avspänt och naturligt. Själv jazzade jag på rätt bra också. Det var skönt att röra på sig igen och alkoholen började ge effekt – jag dansade som en gud med ett härligt självförtroende – det var bara att släppa loss hämningarna. Så byttes låten och discjockey växlade över till ett mycket långsammare tempo. ”A whither shade of pale” tonade ut och jag såg hur Maggan fångades in i sin danspartners famn medan John tog min hand och med ett leende och med huvudet lite på sned drog han mig till sig. Det kändes lite märkligt till att börja med. Tänk om någon ser mig, gick det genom huvudet på mig. Men så bestämde jag mig för att strunta i alla funderingar och njuta av stunden för en gång skull. John höll mig varligt, inte särskilt nära och kanske kände han av min lite stela osäkerhet. Men han dansade bra, även i den här takten och när han försiktigt och prövande drog mig närmare sig gjorde jag inget motstånd. Istället kom jag på mig själv med att njuta av situationen, av hans doft och känslan av att ha en främmande mans kropp tätt tryckt mot ens egen. Nu var det ingen tvekan längre. John hade verkligen tränat hårt på gymmet och i löparspåren. Jisses, han måste ha gått ned minst 7-8 kilo, tänkte jag och blev pinsamt medveten om min egen kropps skavanker. John nynnade melodin mot mitt öra och hela hans bröstkorg vibrerade av hans sköna basröst. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och slappnade av. Vad kunde hända? Hur tryggt och ofarligt kunde det inte vara att dansa lite oskyldigt med en gammal arbetskompis? Och var inte den här kvällen helt enkelt perfekt i sig? En varm vind blåste sakta in genom de öppna altandörrarna till uteserveringen. Havets salta dofter och sorlet från krogen blandades med den underbara musiken och värmen av Johns mjuka och fasta beröring. Så när hans hand smög sig upp över min rygg och över min nacke hindrade jag honom inte. Jag älskar att bli masserad över nacken och axlarna och i hemlighet är det bland de mest sensuella områdena jag har på min kropp. Johns fingrar gick igenom mitt mörka och axellånga hår och stannade till precis vid kanten mellan nacken och håret. Det var så skönt att jag inte kunde hindra att jag fick gåshud på mina bara armar. Istället lät jag min egen hand gå på upptäcksfärd och smekte förstrött upp längs Johns nacke och över det stubbade håret. Plötsligt insåg jag vad jag höll på med. Jag nästan ryckte till och lyfte bort min hand och la tillbaka den mot Johns mer neutrala axel. Jag reste på min hals och John drog diskret undan sin hand från min nacke och mitt hår. Jag såg honom i ögonen och kunde inte låta bli att le lite generat åt situationen. Johns blick var lika spefull som alltid och hans mörka ögon såg djupt in i mina från bara några centimeters håll. Så här nära hade jag aldrig sett honom. Det var både fascinerande, galet och definitivt förbjudet område.
”Det är nog bäst att vi avbryter det här” sa jag. John Bara log. ”innan det blir farligt” förtydligade jag.
”Jag gillar när det är farligt…” blev Johns dubbeltydiga svar.

Som tur var avbröts vi av att musiken ändrades. En betydligt rockigare låt kom i dess ställe. John släppte mig och började återigen att dansa. Han måste ha känt igen låten – helt klart – för han började sjunga med i refrängen.
”I wanna know. I wanna know the secrets that you keep. Please open up your heart.”



Plötsligt satt vi i hans båt. Jag satt i sittbrunnen i aktern, med ett glas kallt vitt vin i min hand. Båten låg förtöjd en bra bit ifrån krogen, men ändå inte längre än att man hörde musiken och sorlet från människorna där. Båten var helt fantastisk. Varje detalj var fräsch och ny och John sken ikapp med lystern från båtens skinande ytor.
”Jag bara måste få se hur den ser ut inuti.” sa jag och John bredde ut högerarmen i en inbjudande gest och sa: ”Varsågod min sköna.” med ett schevarleriskt leende och bjöd mig att kliva ned i båten. Medan jag klättrade ned i kajutan funderade jag lite över vad han menat med ”min sköna” men avfärdade tanken med att det väl bara var hans vanliga jargong. John följde med mig ned och tände upp i båten. Han hade gott om lampor som gav ett sånt där indirekt skönt och mjukt sken och till sist tände han en oljelampa som gav ett mjukt och varmt allmänljus över kajutan. Båten var om möjligt ännu mer imponerande när man väl kom ned i den. Utrymmena överraskade mig och John förevisade allt ifrån förpik, salong, kök och toalett till akterruffen.
”Herregud, det här ser ju ut som riktiga sängar!” utropade jag, tanklöst.
”Testa får du se,” svarade John fräckt, jag satte mig ned på sängkanten eller kojkanten som det väl heter och John fortsatte, ”jag ville inte ha någon skumgummi madrass i de här kojerna. Visserligen förlorar jag en del stuvutrymme men om jag ska leva i båten längre än någon vecka vill jag kunna sträcka ut mig ordentligt i en bekväm koj. Så det är faktiskt en riktig resår historia.” John vände sig om och klev försiktigt ut ur ruffen. Han satte på lite musik på stereon, medan jag satt kvar och testade resårens tryck genom att gunga lite lätt på kojkanten. John kom tillbaka och log lite tvetydigt. ”Bekvämt?” var hans korta fråga.
”Ja mycket” svarade jag. En pinsam tystnad byggdes upp och för några sekunder visste varken han eller jag vad vi skulle säga eller ta oss till. John fann sig snabbast och klev ur ruffen och gick och hämtade mitt glas som hade hamnat på salongsbordet. Han gav mig det när jag mötte honom i öppningen in till ruffen och han nickade en skål.
”Fan Catrin. Jag undrar om vi inte missat ett riktigt fint ögonblick där…” sa han lite dröjande. Plötsligt insåg jag hur nära vi stod varandra trots salongens goda ytor och jag tänkte att okej, det kanske är lika bra att runda av det här innan det blir farligare, men jag flyttade mig inte. John tittade ned i sitt glas en stund, snurrade det mellan sina fingrar och ställde undan det vid sidan om sig. Han lyfte sin blick och såg mig rakt in i ögonen. Tog sin hand och lösgjorde sakta mitt glas från min hand och ställde undan det på en hylla strax bakom mig, vilket gjorde att hans kropp kom ännu närmare mig. Jag andades in hans doft och öppnade omedveten min mun. Johns ansikte var riktigt nära mig nu och försiktigt och trevande gav han mig en lätt puss på munnen. Mjukt… När jag inte ryggade tillbaka blev han lite säkrare och hans mun återkom och denna gången gav han mig en lång sugande kyss. Plötsligt slingrade sig våra tungor om varandra och jag kände hur hans kropp pressades mot min. Hans armar letade sig runt min rygg och han tryckte mig mot sig.