Ensamheten, doftande umgås med mig dygnet runt
Ord barfota vandrade bland skuggorna
Hemma hos mig

Men,
Längst inne i själen
Lever en annan skugga av längtan som är större en hela helheten

Den vill till ljuset ut
Den vill till livet ut
Den bara sörjer livets mörker

Den teg för sitt liv men det fanns ingen väg ut
Den blev fången på livstid i sin ensamhet
Den blev dömd att leva, vara och dö som en skugga

Barfota orden förblev till
Barfota gick de genom elden
Barfota och nakna är mina steg

Och aldrig blev vårdat