Gryningsljus genom kaffekoppsånga

Med verandans kalla brädor mot min rygg

Ser dom frusna löven

Som faller från trädet

Froststela, bygger dom likt ett korthus

En kyrka, ett altare

En helgedom över sin egen förgängelse

Men på grenarna

Väntar redan knopparna

På nästa vår.