Minnen

Klump i halsen
Tårar i ögonen
Vill inte minnas
Vill inte veta
Allt som gjorts
Mig
Vill se frammåt men minnena överumplar mig
Som han gjorde

Trodde en gång på människans godhet
Tror inte längre
Vet att människor inte är att lita på
Men vill
verkligen försöka
Men minnena sätter stopp
De dyker upp när det inte borde
Försvinner ett tag
Låter mig må bra
Och sen
Plågar mig dödstrött
Som han gjorde

Minnen

River långa sår av smärta
På min rygg
Längs mina lår
Hela mitt inre fylls
Smutsiga minnen
Varför gjorde jag inte motstånd?
Varför skrek jag inte?
Varför rev jag inte som minnena river mig?
Varför låter jag dem natt efter natt förgöra mig?
Som han gjorde

Känslan av att bli totalt genomborrad
In i själen
In i kroppen
In i hjärtat
Är verklighet
Inte bara ett minne
Smutsen går aldrig bort
Tvivlet på människan kommer alltid dröja sig kvar
I mig
Varför skända en tonåring så?
Varför lämna stora
Öppna sår som aldrig läker
Hos ett barn?
För hans lust skull?
För att han skulle få känna makt?
För att jag aldrig mer ska glömma
Honom?


Minnen

Skär i mig likt
Knivar
I min själ
Skär mig djupt
Som han gjorde