Och,
När jag hörde ekot av mitt smärta

Blev jag så lycklig

Och,
När jag såg hur förnedrat är min existens

Blev jag ledsen

Och,
När min själ tilltalade mig om hur ensam är hon

Blev jag sönder

Och,
När jag kom hem fann ingen som väntade på mig

Kände jag på mig oerhört ensam

Och,
När barfota , naken sprang jag i skogen

Märkte jag hur min nakenhet stör andra

Och,
När jag målade drömmen med blod

Kände jag på mig friheten

Och,
När jag skrattade åt mig själv

Märkte hur stor dum är jag i verkligheten

Och,
När jag la skrattande åt sidan

Fann sorg som en enda hem och sällskap

Jag!
Lämnar orden till drömmen

Må han frälsa mig!

Möt mina vänner!
Möt mina sällskapar! 

Ha aldrig dem som ett liv, du går sönder