På promenaden,
i livets trapphus

Har jag slagit mig blodig,
mot stängda dörrar

Slagit in många öppna,
och passerat ännu fler
utan att våga se dom

Kört huvudet genom allt för många glaspartier.
Fallit i för många sopnedkast.

Irrat ut på ensamhetens loftgångar
och njutit,
när självförtroendets krossade glödlampor skurit mina fötter.

Gömt mig i cykelrummet
med cigaretter och mellanöl
när jag inte orkat se
dessa jävla dörrar.

Ändå har jag inte lärt mig

att sluta älska.