Åren i mitt liv går och går

Och

Jag är fortfarande ensamt och singel

I mina sextiofem år i livet

Tänkte jag bara på den goda

Tänkte jag inte alls att mitt liv skulle sluta ensam

Tänkte mest på syskorna och föräldrarna

Glömde mig själv bort

Offrade allt jag hade för deras skull

Deltog i kriget mot Iran och blev krigsfånge i tio år

För deras skull

För Iraks skull som mitt hemland BABYLON!

I min fångenskap hade jag endast en tanke i mitt huvud

Mår mina åtta syskon, föräldrarna bra och vid liv

Mår Iraks bra och klarar kriget 

Föräldrarna och syskorna svek mig stort

Bara fem brev till mig via Rödakorset i tio år

Inga foton och få ord på brevet till mig

Som jag inte existerade alls

Som jag var deras fiende

Som jag var en främmande människa

IRAK och politikerna i IRAK svek mig som fan

Som en krigsfånge fick jag en oönskat välkommen

Inga stöd, tack för din insatts inga välkommen hem osc.

Syskorna och föräldrarna kastade mig ut på gatan

Var sin hade en kniv i handen och högg blodigt i mig

De helt enkelt vill bli av med mig!

Söv ut på gatorna smutsig, hungrig, naken, deppig och livlös osv

I frihets torget (sahat al- tahrir) i centrala Bagdad

Hade himmelen som täck och min kamp för livet

Inget stöd från föräldrarna och anhöriga!

Inget stöd från Irak och irakierna!

Och inte heller från Sverige, demokratin och västvärlden!

Tackar alla för det!