Dikt av Julia Engström.

Ibland får jag lust att skrika ut för hela världen att jag är flata.
Rulla in mig i en regnbågsflagga och låta folk prata.

Sverige ska vara så fritt och öppet, ändå riskerar jag att bli mördad om jag går hand i hand med någon av samma kön.
Men nämner man vikten av hbtq-kamp möts man inte sällan av ett stön.

Jag har länge stört mig på heteronormen, en man, en villa, två barn och en hund.
För mig känns det som att försöka göra en fyrkant rund.

Jag passar inte in i normen på något sätt.
Men det gör mig inget, det känns ändå inte rätt.

En fyrkant i ett runt hål.
Pride måste vara mer än ett tillfälle att slå klackarna i taket och säga skål.

Vi behöver en riktig kamp för allas rätt att älska vem de vill.
Den som förs idag räcker inte på långa vägar till.